Ska ni ha fler barn?

Barn och småbarns föräldars vardag är ganska annorlunda än vad man är van med.

Klockan börjar närma sig klockan 19:00 minsta man ska i säng, plötsligt blir han hungrig, pissnödig, törstig, osvosv.

När man äntligen sökt opp alla mjukisdjur/bamser / så är det dags för nästa herre-man.

Huff, det är en prosess som är tålamodskrävande, någo satan.

Det är som amen i kyrkan att då blir det full out war för en stund iaf. Ni vet kanske, krypande på gålvet, skrikande, svärande och att vara allmänt överdramatisk. 

Som sagt det kräver tålamod. 

Och när man väl har fått honom i säng och hört på hur orättvist det är att storebror fortsatt är vaken så lugnar det sig ganska fort, sådär efter en timme eller två ;)

Äntligen! tänker man, största gossen ska lägga sig. Det är helt otroligt att den tonnåringen som annars är så förbannat mogen å kan allt, mitt i allt inte kan eller förstår någo fan.

Ja som ni kanske vet så brukar tonnåringar äta jävligt fort, alltså bara kasta i sig mat. Nästan som grisar som blir matade med hink. 

Denna gossen är inte något annorlunda, eller inte i allafall om det är före klockan 21:00

Om det däremot är efter klockan 21:00 då tar samma portion åtminstone 25minuter som normlat går på 1minut och 20 sekunder.

Jaaaaah nu har han ätit och är ferdig tänker man ju då? ...NEJ är svaret, då ska man äta lite till!  Men denna portjonen tar 30 minuter. 

Efter att jag fått ett nervsammanbrott och säger att nu satan måste du gå å tvätta tänderna, så får man högst antagligen en ljuvligt spydig tonårs kommentar som får en att bli rasande..

Vid det här laget så är man ju redan måttligt nöjd, äldsta gossen går på toaletten i hoppet om att få dröja lite till tid. Och det klarar man galant! 30-45 mintuer är ingenting... 

efter att jag eller Linda gått ner 5ggr och bankat på dörren att nu satan ska du vara ferdig kommer han ut!

Ett smile på facet och går i säng.

ÄNTLIGEN ! .......NEJ för nu blir lillebror förbannad på storebror som "erttar" brodern sin... det klarar han faktiskt gallant. 

Efter 30minuters kinande så går en av oss ner och säger, NU ÄR DET SLUT! och redan efter andra gången brukar de ge sig och somna.

Masterplanen man hadde om att få krypa opp på gumman ;) sket sig katastrofalt vid det här tillfället.

Men man gör ju ett tappert försök, som enbart resulterar i att Lilly (2 månader) reagerar på att jag och mamma är nära varandra, då vaknar hon ju självklart och börjar gråta.... Så svaret till de som har undrat om vi ska ha flera barn ÄR - När i helvete sku man få till det ?